Vegas, baby, Vegas!

Det var nog det mest testosteronstinna avsnitt av Entourage jag sett tror jag. Episode 31 för er som laddat ner hela alltet. Pojkarna åkte till Vegas och spelade bort, och vann tillbaka, några 100 tusen dollar, kollade strippor, rökte på och slogs som fan. En helt vanlig boys night out, med andra ord! Tänk vad enkelt livet kan vara ibland.

Dessutom spatserade Johnny Drama omkring i casinot i en morgonrock som hade gjort Hef sjuk av avund. Och jag som ska på pyjamasparty hos min kompis Janna och hennes underbara lilla familj i morgon. Bra uppladdning. Mycket bra uppladdning!

Ge mig, tack så mycket!

Inte nån har en susning. Så klart! Men väldigt många vill. Och hoppas. Och hoppas ännu mer. Så om nån har någon som helst koll (med substans, tack!) så holla at your boy! För jag vill vill vill ha en!

Now Everbody Dance!

Well, det är ju alltid en början... Det skulle ju inte vara en grå ram. Och valet av färg kan ju alltid diskuteras. Och allt annat också. Men ändå. Och tack, Kerstin. Du ska få världens största bellini nästa gång vi ses! Glöm inte det.

Inte bara vintage.

Eftersom jag inte bara består av köpa italienska vintage-väskor och Nitty Gritty-strumpor, utan faktiskt även har ett hjärta, har jag helt enkelt klippt och klistrat från Mias blogg. För det kändes en aning viktigare än just ovan nämnda ting. Egentligen. Ju.

"Bostället är ett härbärge för några få (10 platser/natt) hemlösa på Högbergsgatan 51 i Stockholm. Idag fyller de 5 år och för att fira detta bjuder de in allmänheten på öppet hus och tårtkalas mellan kl 15 och 19. Samtidigt uppmanas du som har lite kläder över att passa på att skänka dessa - speciellt värmande vinterkläder då många hemlösa får amputera fingrar och tår när kylan väl sätter in på allvar. Ta alltså med varma tröjor, jackor, skor, strumpor, underkläder m.m. som är nytvättade och fräscha om du går dit ikväll."

Mer luncher som denna, tack!

Ibland gör jag stordåd på mina luncher. Vilket ju en del av er mycket väl vet. Idag var en sån lunch. Och som så ofta var både Nitty Gritty och Judit Herr inblandade.

Och här kommer resultatet. Tre par underbara men mongodyra strumpor från Nitty Gritty. Ville ju egentligen hitta en tajt smokingskjorta och eftersom jag inte hittade något slog jag till på strumporna från himmelriket. Jag avgudar deras strumpor och ville ju inte gå därifrån tomhänt.

Och sen när jag väl stod och väntade på bussen och insåg att det stod 6 minuter på den där lilla displayen i hörnet, så tassade jag runt hörnet ut på Hornsgatan och satte iväg med bestämda steg mot Judits Herr. Provade ett par en halv storlek för små N.D.C-dojjer som jag egentligen kunde köpt och lidit lite för konsten. Men gjorde det inte.

Däremot hittade jag en underbar fodrad italiensk scarf från nåt märke som sannerligen vet hur man gör underbara fodrade scarfsar. Inte nog med det. Precis när jag ska gå kommer en av snubbarna in med en italiensk vintageväska från Trussardi som han hittat på nån av de där små marknaderna de då och då dammsuger and what could I do? Jag var ju tvungen att lägga beslag på den också.

Gud vad trevligt! Och det var ju nästan inte ens jättedyrt!

Way to go, Khalle!

Kommer ni ihåg det här projektet jag styrde upp i början av augusti? Det där superhemliga och den där grafiska identiteten för ett promotionmaterial för ett helt kvarter innehållande en ganska känd galleria vid ett ganska känt Stureplan?

Det är ju i alla fall nu klart och påskrivet sen nån vecka tillbaka. Och den glada ägaren, som bara behövde betala en sisådär 4 miljarder, är ingen mindre än shejk Khalifa bin Zaid Al-Nahayan.

Grattis shejken! Och jag är jätteglad att du gillar min grafiska formgivning. Det värmer i dessa tider. Som fan faktiskt. Och det är nog det mesta nån har betalat för grejer jag ligger bakom... ;)

You is talking loco and I like it!

Har haft en helt koko dag. Människor har inte varit inte det minsta roliga, förutom en eller två. En var ad på en askön byrå. Dom vill jag jobba med. Och så en fotograf som plåtade mig. Han är bra. Och fick mig att se bra ut. Trots att jag bara kan Blue Steel och Magnum. ;) Annars var det väl sådär. Dåliga texter, tråkiga illustrationer och lågupplösta pixliga bilder. Vill. Ha. Kvalitet. Tack!

Ska inte tråka ut er med mitt jobb. Ni är värda nåt bättre. Jag med. Så nu ska jag gå och hämta både Ben och Jerry.

Btw... Var det över huvud taget nån som trodde att Babyshambles verkligen skulle lira på Berns idag?

Cansei de Ser Sexy på Debaser.

Ja. Det ska stå några meningar om spelningen igår kväll, så Kerstin, du kan sluta läsa nu. För det var ju naturligtvis exakt så bra som jag hoppades att det skulle vara. Cansei de Ser Sexy på Debaser. Och helt stört mycket folk, kön gick diagonalt över hela Karl-Johans torg och hur mycket vi än flashade presskort och portugisiska fraser var det ju bara att snällt ställa sig. Och jag tycker på riktigt synd om alla de som inte kom in.

Hann precis in när sångerskan Lovefoxxx och de andra gled in på scenen och drog igång. Publiken gick bananas och det var exakt så varmt, svettigt, intensivt och underbart galet som det ska vara. Och en sångerska med så mycket damp i kroppen att hon inte för en sekund kan stå still. Så hon koreograferade sig själv, publiken och crowdsurfade och klängde omkring i debasers innertak som om hon inte gjort annat. Självklart iförd leopardtajts!

Och ni vet ju hur dom låter. Så ni kan ju tänka er hur mycket det svängde. Och så lägg till lite till. Och alla hitsen fick vara med. Och Kerstin, om du trots allt läste ända hit, jag tänkte såklart på dig här de spelade "Music is My Hot Sex". Sa ju det!

Andres Lokko!

Alltså det är ju inte direkt någon hemlighet att jag hyser nån slags kärlek till Andres Lokko. Eller hans texter, för att förtydliga... Och hans krönika i dagens Svenska Dagbladet var väldigt väldigt rolig.

Dessutom fick Anders Wendins citat i dagens City, angående att sjunga på svenska, mig att dra på smilbanden på tunnelbanan i morse: "Man måste hålla koll på orden och hitta sin egen stil så att man inte trillar in och börja sjunga som Uffe." Kunde inte sagt det bättre själv.

ps. Om man är nere med Carl-Johan Vallgren är Andres krönika kanske inte fullt lika humoristisk. Får man däremot migrän samtidigt som, till exempel Lars Winnerbäck ställer sig på en scen, eller går in på din favoritbar, rekommenderas den varmt.

For Days of Glory and Nights of Excess!

Jag vill ha en ny kostym. Jag vet, vän av ordning kanske skulle hävda att det kanske är lite förhastat eftersom jag nyss köpt den där V&R-smokingen. Men ändå. Jag vill ha en skräddarsydd rackare. Jag tror det har väldigt mycket att göra med att min kära kollega Jesùs igår kom förbi och berättade att han också köpt smokingen och att vi måste ha ett seriöst möte innan julfesten. Självklart höll jag med. What else could I do?

Hur som helst. Jag traskade ju hela Savile Row i somras och hade hela väskan full med pund men då hade de ju bara sin gamla vanliga sommarrea och den är ju, to be honest, ganska tråkig. Visst Ozwald Boateng är innekille och en färgglad filur men kändes ändå ganska trist. Lyckligtvis hade ju B Store lägligt flyttat dit så det gick ju bra ändå.

Min vän Maria tipsade dock om Duncan Quinn. En britt bosatt i USA utan klassisk skräddarutbildning men som verkligen kan konsten att styra upp en kostym. Tänk 21th century english dandy och inte bilden av en gammal hederlig säljarkostym. Mer rock´n´roll, mindre Peter Harrysson. Lite mer uppdaterat, lite smalare siluetter, lite djärvare och extremt mycket hetare. Men allt i en klassisk bespoke Savile Row-stil. Egentligen borde jag kanske skriva mer om nåt slags pälskrageförsett mode med tanke på årstiden men jag fokuserar helt enkelt redan på nyårsfesten. Eller nåt i den stilen.

Och btw... Om ni inte sett Jonas Hasse Khemiris "Invasion" så har den nypremiär på Stadsteatern imorgon. Väldigt väldigt bra!

Você não quer faltar este.

Och om ni har missat, eller inte har en aning om, att världens skönaste brasilianare Cansei de Ser Sexy spelar på Debaser imorgon så se er härmed nu som informerade.

Det kommer ju såklart bli helt galet bra. Och det vill jag för allt i världen inte missa. Inte Caroline heller. Och det vill inte ni heller. Och har ni mot förmodan aldrig hört talas om CSS, eller om ni höll för öronen när jag spelade dem på Nada i tisdags, så ladda ner låten nedan och dansa lite. Det är ju ändå torsdagförmiddag.

Let's Make Love and Listen to Death From Above

Debaser. Inget förköp. 100 kr. Ses där!

Vill ha # 2.

Jag vet. Ibland hänger jag upp mig på saker (den här gången, läs väskor). Och den blå lilla historien, som förvisso inte är så liten som man kan tro, typ 30x30 cm, är jättefin och jag gillar den jättemycket. Men jag har ju en nästan likadan. Fast brun. Så det verkar ju tämligen obegåvat att köpa en till.

Framför allt eftersom jag igår kväll hittade en annan. Också den från Mulberry. Som rymmer lite mer än min ipod och min mobil. Och eftersom ni har koll så fattar ni ju då genast att den inte direkt är gratis. £795 närmare bestämt. Och frågan är om jag varit såååå jäkla snäll i år. Men om jag betalar halva själv så kanske... Och när dessutom Hanna säger att väääääldigt stora skinnväskor på snubbar är hett, så är jag ju på rätt spår här.

Vill ha # 1.

Och så vill jag ha den här väskan från Mulberry i julklapp, tack så mycket! Trots att Martin tycker att det är en tjejväska. För jag tycker den är grym!

Urban Outfitters Stockholm

Förresten. Om jag inte är helt fel underrättad öppnar Urban Outfitters sin butik på Biblioteksgatan idag. I Röda Kvarns gamla lokaler. Fast det vet ni ju redan. Och sortimentet har ni ju också koll på.

1600 kvadrat är det hur som helst och inredningen är tydligen hur grym som helst. Och färger som knappt finns i verkligheten. Så det får nog bli en liten sväng förbi trots allt. Måste ju se hur det blev.

Rock Steady!

Fattar inte vart den här dagen tog vägen... Men jag har gjort fina klistermärken. Som ser ut som ett moln, typ. Nu drar jag i alla fall till Nada. Kom förbi om ni känner för det. Kan nog bli trevligt. Och förmodligen en hel del softa, snälla och vackra människor. Hej så länge!

Till Jackie!

Det här är första gången som jag svarar på en lista. För att jag är kille och för att Hanna bad mig. Ledsen att jag är så slö, Hanna... Here we go!

1. Hur viktiga är kläderna för din identitet?

Både extremt viktigt men samtidig inte så viktiga. Eftersom jag är väldigt intresserad av kläder (och saker som kläder som sociala koder) så är det viktigt. Med kläder kan man väldigt enkelt, rent ytligt sett, byta identitet. Eftersom samhället ser ut som det gör. Men jag är ju ändå jag, oavsett liksom.

2. Uttrycker du dig annorlunda från dag till dag beroende på sinnesstämning, etc?

Förmodligen. Om jag inte känner mig tiptop kommer jag förmodligen inte inglidandes på jobbet i värsta partyoutfitten. Å andra sidan är jag ju rätt fåfäng...

3. Hur mycket använder du kläder för att passa in?

Egentligen inte alls. Har varit med så länge att jag är trygg i min egen garderob. Att sen mina kollegor förmodligen tycker att jag borde klä mig mer vårdat ser jag bara som en ursäkt att göra precis tvärtom. Ja, i det läget förflyttar dom mig rakt in i trotsåldern, men det bjuder jag på. Och åt andra hållet, det är ju mycket roligare att ha smoking när ingen annan har det.

4. Hur mycket använder du kläder för att få bekräftelse?

En del. Det är roligt att folk gillar det jag har på mig, men viktigare att jag själv gillar det. Och jag gillar mina kläder.

5. Hur mycket använder du kläder för att utmärka/få makt?

Makt är väl att ta i. Men jag åker inte på businessmöte i röda adidastrainers och tänker nog en gång extra vad jag har på mig när jag ska på möte. Nu är jag ju förvisso kreatör så jag kommer nog undan med en jäkla massa. Fast makt vet jag inte...

Abba Combri who?

Inte för att jag vill vara sån, så här på måndagsmorgonen... Men om man nu ska ha nån slags modekollsavdelning på sin tidning borde man som läsare väl ändå kunna kräva lite mer koll än de har på Metro. Eller det kanske bara är jag? Snubben som vann nån slags omröstning hade enligt journalisten en skjorta från Abba Combri Fitsch. Abba Combri who?

Om man ändå bemödat sig med att ta reda på vad det var för märke på killens skjorta kan man väl anstränga sig så mycket att man kollar vad det, faktiskt, var för märke. Kom igen!

Hade visst glömt...

Ska ju faktiskt gå och kolla på Anna Ternheim ikväll. Så hon borde legat som bild istället för yogastudion i Shanghai. Men men. Kan nog bli lite bra i alla fall. Kanske lite väl svalt för mig men jag gillar hennes röst och hennes ibland rätt skumma engelska som tycks leva sitt eget liv.

Och om ni undrade om dansen i fredags var bra så var den det. 3 akter, typ. Ett, i mitt tycke, skittråkig klassiskt korograferat stycke och två moderna. De två senare, och framför allt den sista, var magiska.

Och har ni ännu inte hunnit se Marie Antoinette så gå och se. Hade sjukt höga förväntningar och det funkade ändå. Sofia Coppola är helt överjordiskt bra på att bygga upp stämningar. Både Virgin Suicides och Lost in Translation var så perfekta in i minsta detalj och här tittar man inte på en film om 1700-talets Versailles. Man är där. Mitt i. Förvisso Coppolas version av det, men ändå. Och Kirsten är ju grym. Hon är helt perfekt som Marie Antoinette. Hon är ju förstås mycket yta. Men å andra sidan var ju det franska hovet vid den tiden rätt mycket yta. Men hon fångar det väldigt bra.

Och kläderna sen. Shit, vad snyggt det var. Och skorna. Manolos skor. Say no more! Och musiken. Det är ju alltid extremt noggrannt urvald musik när Sofia gör film och hon säger lika mycket med musiken som med dialogen. Och det funkar extremt bra för mig. Och det känns inte det minsta konstigt att lyssna på New Order, Aphex Twin eller The Radio Dept. medan man partajar med Maria Antoinette och von Fersen. Ska inte säga mer. Det är bättre ni får se själva. Jag vill se den igen. Helst nu. Genast.

Lookout Weekend, here I Come!

Skulle ju inte lagt in den där Debbie Deb-låten... Den är ju förvisso skön men den ger väldigt mycket helgcravings. Fast det kanske iofs är okej eftersom det inte är så många timmar kvar. Kan bli en skön helg trots att det ska regna katter och hundar. Fast det kan man ju faktiskt borse ifrån!

Om ett par timmar ska jag iaf dra iväg mot Grill och sedan vidare till Dansens Hus och kolla på Nederlands Dans Theater 1, som är som namnet skvallrar om, ett helt helt fantastiskt holländskt danskompani. Ska bli grymt kul att se. Och efter det träffa två hombres från Växjö.

Imorgon har jag en rendes vouz med Kirsten. Ska också bli grymt kul att se även om jag har läskigt höga förväntningar. Men jag jobbar mitt allra yttersta på att ta ner dem till en mer mänsklig nivå.

Och på söndag ska jag inte alls gå och yoga i nån flashig yogastudio. Den fick mest vara med för att symbolisera exakt hur lugn och harmonisk jag tänker vara.

Hoppas ni får en fantastisk helg, darlings! Vad ni än ska göra. För det är ni återigen värda!

En helt vanligt tisdagkväll

Och när jag ändå är inne på det musikaliska spåret (jag lovar ni ska få lite fashion snart...) så är det ju lika bra att jag berättar att jag spelar skivor på Nada igen. Johan och jag kör ännu en av våra arkitekt-gatherings. Närmare bestämt nu på tisdag den 21. Från efter jobbet tills vi tröttnar...

Och det kommer att låta som det brukar när jag och Johan lirar. Lite hiphop, ganska mycket electro, Justin såklart, lite Van She-remixer och så en massa annat lagom folkligt! Som den nedan till exempel.

Så ladies and gents, känn er extremt välkomna att göra oss sällskap.

Debbie Deb - Lookout Weekend

Nada, Åsögatan 140, Södermalm, Stockholm

You Are So Beautiful!

På väg hem från Göteborg. Det blev mycket power point-presentationer. En del bra. En del mindre bra. Men det känns som det kan kvitta. Det är ju bara jobb liksom. Det jag tar med mig tillbaka till min stad är naturligtvis "art student electro"-girlsen från Brooklyn Au Revoir Simone. Och Ida, du skulle inte gått hem. Inte inte inte.

Det var så otroligt fantastiskt smittande att jag inte på nåt sätt kunde stå still. Tre 20-something tjejer som var så bedårande att det inte gick att göra något annat. Och om man bara tittade framåt, mot scenen, så skulle det kunna vara vilken loftfest i New York som helst. Och jag hade inte blivit det minsta förvånad om Chloë Sevigny glidit förbi i nån mer än lovligt sassy "Imitation of Christ"-klänning.

Indiepopelectro när den är som allra allra charmigast. Och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Och inte Uppåt Framåt-publiken heller som jublade fram bandets första encore ever, vilket de själv naturligtvis jublande och smått generade förklarade. "You making history here, guys. This is our first encore. Ever!" Och när jag ändå är inne på sköna citat: "Well I don't know, I'm home schooled..." Hur kan man inte älska dem?

Pratade med dem efter, varpå Erika sa "I saw you from stage. I wanted to hug you, cause you looked so soft in your beautiful scarf" (japp, Johan, DEN scarfen...) och avslutade med att "If you're bored tomorrow, come see us again". Jag förklarade att det förmodligen skulle finnas fler snygga svenskar på Spy Bar ikväll och att publiken i Sthlm kommer att älska dem.

Så se för tusan till att gå dit ikväll. Jag lovar att ni inte blir besvikna. Som om ni skulle kunna bli det.

Au Revoir Simone

Jag ska spendera två dagar kollandes på powerpoint- presentationer i Göteborg från och med i morgon. Det ska bli intressant. Förhoppningsvis. Det lär väl visa sig.

Hur som helst. Jag ska förhoppningsvis inte jobba hela hela hela kvällen imorgon så jag googlade runt lite och såg att New York-girlsen Au Revoir Simone ska lira på Uppåt Framåt. Det skulle absolut kunna funka. Så där är nog jag imorgon kväll. Om jag inte sover som ett litet barn. Eftersom mitt tåg går vid 06.15 imorgon.

Au Revoir Simone - Through the Backyards

Visst är det ganska skönt. Skulle absolut kunna få hålla mig sällskap en regnig höstkväll i Göteborg.

Ganska varm Peter.

Ni vet ju alla att Kerstin åkt till Malta för att springa omkring i klänningar i en vecka. Så då är det väl inte mer än rätt att jag visar vad jag köpte på lunchen.

Jag har nämligen bestämt mig för att Ola Skinnarmo, snarare än Christopher Bailey, skulle få vara min ledstjärna. For one day only. Så då blev det så här. Och shit, vad jag inte ska frysa i vinter.

Så som sagt. Tack för den här dagen, Ola Skinnarmo. Du har varit en bra Personal Shopper!

Ganska stilig Fredrik.

Åhhh, jag hade ju lovat mig själv att inte kommentera spektaklet. Verkligen bestämt mig. Och jag visste ju redan att han skulle vinna. Alla visste ju det. Killen var ju inte ens spelbar på bettingsajterna, så mycket visst alla det...

Men jag gillar ju Fredrik. Förmodligen för att han springer som satan. Alltid alltid alltid. Oavsett om han lirar i Arsenal eller i landslaget. Och jag gillar ju Arsenal. Och han är ju rätt snygg.

Och hade han bara kört smokingen hela vägen ut (med lila fluga) i stället för den där kedjan till de där jeansen han alltid envisas med, hade jag ju kunnat skriva att äntligen finns det nån som tar fotbollsspelarfashion till nästa nivå. Nu blev det mest fotbollsspelarfashion. Om än med lite mer koll.

En ganska bra låt.

Discobelle är väldigt bra på att hitta grejer som jag vill ha. Den här gången har de vaskat fram den här lilla filuren. Tydligen första singelspåret på Timbalands kommande soloplatta.

Timbaland feat. Justin Timberlake och Nelly Furtado - Give It To Me

Den är ganska trevlig. Men varken en "My Love" eller en "Say It Right". Men hey...

Jag har ätit min spenat!

"Gucci by Gucci" opens the fabled house's archives for the first time, bringing together - in the form of bags, clothes, accessories and a dazzling cache of documentary photographs - the history of the Florentine family-owned saddler that has imprinted its name on the fashion consciousness. Both a history of the company and a glorious visual exploration of its far-reaching influence, the book is a treat for the collector and the fan.

Ja, tack, tomten! Jag kommer förmodligen att vara i småland på julafton. Så du vet! Och du kan köpa den här.

4 poäng filmvetenskap

Okej, jag är inte alltid den mest fullfjädrade stilisten på hela internet. Inte ens ofta. Det finns en massa skribenter som lever för att ge oss en massa teoretisk överanalyserande klokhet av de mest triviala ämnen. Och jag, när jag är på humör, tycker det är fantastiskt. Nej, bättre upp. Jag älskar att läsa sådana texter.

Helena von Zweigbergk har måhända en blogg. Den ska jag i så fall aldrig i mitt liv läsa. Helena, vi kan kalla henne så, är programledare för filmkrönikan på statstelevisionen för er som inte visste. Och hon är författare, journalist och filmrecensent. Och fine, jag har aldrig tittat så mycket på filmkrönikan, så jag ska väl inte döma för hårt.

Men, herre min skapare, vilken dålig svenska hon pratar. För att inte tala om hennes gäster. Jag har förstått att det ska vara en dialog på ett "högre plan" och att samtalet ska få ta plats i programmet. Att det är viktigt att gästerna får komma till tals och prata till punkt. Varför då, undrar jag?

Om ni inte har fler klokheter än "filmen väcker sår" och "dom har kokat ner det till en buljong" att leverera så kan vi väl ta och köra lite fler trailers, va? Inte sant? Ja, men bra! Då säger vi så. My god!

Finding Nemo!

Btw. Jag hittade Nemo igår när jag och M.I.A var ute och vandrade i vårt hood. Han bor här. Om någon nu skulle vilja gå på besök. Dom hade hur mycket coola fiskar som helst. Dessutom matar de hajarna och muränorna varje lördag kl.14. Bara en sån sak...

Gudomligt vacker...

Igår var en väldigt soft dag. Var ju ute med girlsen i fredags och ni har ju redan läst allt om det på deras bloggar så jag nöjer mig med att säga att det ju var precis så bra som jag trodde att det skulle bli. De är ett gäng extremt sköna ladies. Tack för sällskapet!

Följden blev dock att jag knappt lämnade lägenheten, förutom för att hämta världens godaste kinamat och köpte chips. Idag ska jag ut. Oavsett väder. Morgonen har annars varit smashing. Och jag har kollat på första av snittet av det här. Så just nu går jag mest omkring och pratar i adjektiv. Och dessutom har M.I.A tre dvd:er till.

Och så är det Arsenal - Liverpool idag. Hemma på Emirates Stadium. Då blir det åka av. Och inte fullt lika många poetiska utsvävningar. Eller jag ska inte säga för mycket...

Dessutom tycker jag att "Martyr" med Depeche Mode är en ganska skön historia. Och ser väldigt mycket fram emot Jacques Lu Cont's Thin White Duke remix på just den.

Uncoated Euro

Ja, då var det fredag eftermiddag då! At last. Och det där H&M-spektaklet och chokofesten igår tog tydligen på krafterna. Men det är väl bara att höja volymen lite så ska nog det ordna sig.

För snart ska jag ju iväg och dricka drinkar på Marie Laveau med en hel massa trevliga människor. Som till exempel Ida & Emma, Lina, Kerstin, Hanna och några till som jag inte riktigt vet vilka de är men som none the less säkert är jättetrevliga.

Så nu ska jag bara klicka på Itunessymbolen och göra om lite färger. Sen är allt dandy!

Mera Mera Mera!

Ja, det här gjorde ju verkligen ingenting. Anders Wendin blir "Pengabrorsan" på den nya plattan som släpps den 6 december. Och det blir så där bra som det bara kan. Och den här gången sjunger han på svenska. Skivan består av nio stycken låtar som andra artister redan spelat in. Bra låtar med artister som Donna Summer, Operation Ivy, My Morning Jackets och Otis Clay.

Läs mer och lyssna på "Dom vet ingenting om oss" här. Lyssna och lär Lars Winnerbäck, Stefan Sundström och allt vad ni nu kan tänkas heta.

Update!
Var ju tvungen att lägga med originalet från 1983.

Tracy Ullman - They Don't Know

CMYK-disco!

Ja, det var inte inte direkt den vanliga Spy Bar-klicken som var där igår... Men mycket intressant. Och hur många knappar som helst att trycka på. Och gott. Lakritschoklad var en smakupplevelse utöver det vanliga vill jag lova. Man blev helt perplex.

Och tryckpressar är ju så coola. Även om de är lite för datoriserade för min smak nu för tiden. Jag vill ha mina tryckpressar som en gammal Einstürzende Neubauten-vinylplatta. Och det vill Siljaline-tjejen också. Ska se om jag inte kan ladda upp värsta tryckpressen från Heidelberg här senare. Eller inte.

Iaf. M.I.A var på H&M på Hamngatan vid halv 12 igår. Resultatet syns på bilden. Kokobello!

Cravings!

Och när de arga kunderna rasat klart går de på chokladfest.

Ibland är det bra att ha ett tryckeri som trycker böcker åt roliga människor. Så för att presentera sin nya bok har jag blivit inbjuden till en "smakupplevelse utöver det vanliga och choklad i världsklass"-afton hos vårt tryckeri. Magnus Johansson, som skrivit boken, har varit chefskonditor på Operakällaren och Berns och vunnit OS-guld med kocklandslaget. Så han skulle visst kocka ihop nån slags chilihet mexikansk buffé och bjuda på vin och öl. Ja, men okej då... Om jag måste...

Och är ni inte sugen på det kan ni ju alltid bege er till AG925 där Rodeo och Reebok ställer till kalas och bjuder på pints och spelar huliganpop och acid house!

Arga kunder rasar!

Läst i Peters huvud:

"Storleksförvirring i Viktor&Rolf-kollektionen"

Felmärkta kläder orsakade på torsdagsmorgonen kaos. Arga och besvikna kunder rasade. Märkningen är sådan att den amerikanska är rätt medan den europeiska är fel. Eller tvärtom. Och kläderna är hängda efter den amerikanska. Så när Peter kom till jobbet och skulle styla och tuffa sig i sin nya smoking brast han i gråt. Smokingjackan sitter som skräddarsydd, men byxorna har en passform som vore han en Ricki Lake-gäst. Dessutom blev Ann inknuffad i en ställning och fick ett blåmärke.

Är det verkligen så här det ska vara frågar sig arga kunder?

Tur att Peter har M.I.A som köpte en smoking till. Självklart även den felmärkt!

Beckmans + Gallerian

Om ni vill kolla in Beckmansstudenter och/eller deras kreationer så finns dom i Gallerian i morgon och på fredag. Om ni inte fortfarande irrar omkring på H&M och letar efter Viktor och Rolf förstås.

Det är fjärde året i rad som Beckmans och Gallerian kör den här lilla happeningen där studenterna får redesigna lite kända varumärken. Lite kul ibland. Lite krystat ibland. Och briljant ibland.

Modevisningar i Gallerian 9-10 november kl 13, 15 och 18.

I do. Not!

Jag är ju inte på nåt sätt en förespråkare för att familjer bryts upp. Det är ett helvete. Been there, done that! Men det kan också vara bra. För kidsen. Och för föräldrarna. Det är helt omöjligt för en utomstående att veta. Nästan i alla fall.

Så det är utan någon som helst värdering jag blir Hänt i Veckan och konstaterar att Britney och K-fed ska skiljas. Men hon har ju inte direkt sett "I was born to make you happy"-lycklig ut på sista tiden. Och ett barn för att rädda äktenskapet känns ju sådär. Dessutom verkar han ju inte direkt vara the sharpest tool in the box. Och han är en gräslig rappare. Helt stört dålig faktiskt.

Så dagen till ära kastar vi in... "drum roll"... Mike Jones! Han får representera rapskillsen i den här familjen!

Mike Jones vs. Britney - Trippin Toxic (Hollertronix version)

Och nej, det blir inga fler nyheter av den här kalibern, var så säkra!

Små små kläder!

En av mina kollegor har fått en knatte så jag och några till var och shoppade lite på lunchen. Och my god, vad jag insåg att jag kommer att bli pank. Inte för att det är så jävla dyrt, vilket det också är, men för att man får köpa vad man vill, hur mycket som helst och för att jag kommer att få styla en miniPeter. Eller en minitjejversion av mig. Precis som jag vill. Och herre min skapare vad roligt det ska bli. Och jag som inte ens lekte med dockor...

Fast å andra sidan är ju en av mina absolut bästa vänner gravid så jag hinner nog spendera en förmögenhet på miniacnejeans och minivintageadidas innan det är dags för mig. Längtar redan!

Jag säger som, trodde aldrig jag skulle citera "The Devil wears Prada", snubben som stylade vad hon nu hette som spelade assistenten: You'll take what I give you, and you'll like it!"

David LaChapelle

Och så har David LaChapelle's tredje bok i hans trilogi dykt upp. Heaven to Hell. Om ni är sugna. Ibland är hans bilder ganska sköna. Om man är på humör. Han har ju ett ganska, eller väldigt, visuellt bildspråk som jag kan tröttna som fan på (jag är nog mer en Testino-kille om jag får välja) men det är ju inte så lite färgexplosioner och det behövde jag idag. För är det nån som kan arrangera bilder och tokfärglägga popkultur så är det ändå David.

Saker jag inte heller förstår.

Inte för att jag på nåt sätt är en vän av irakiska exdikatorer som begår bestialiska handlingar, men ändå. 35 % av de som väljer att klicka, klickar på ja. Visserligen är det en massa filurer som klickar bara för att provocera. Men kom igen, dödsstraff? What the fuck? Känns ju inte direkt hösten 2006 om ni frågar mig...

Så där ja!

Då har man en rendez-vous med Mr. Timberlake då! Känns helt ok. Helt.

Nu, teater!

Så Elfsborg tog det alltså. Ja ja... Om inte bajen vann kan det ju kvitta. Och Pablo nätade igen. Som ingen annan. Och en och annan aikare förmodligen är ganska besviken just nu. Inte minst för att dif skulle haft en straff. Anyways...

Nu går jag och kollar på Hemkomsten. Hoppas ni har en underbar söndag!

Cassie i Köpenhamn

Har ju skrivit om Cassie förut. Fast då om hennes förmåga att sjunga låtar som svänger. Som fan. Har aldrig skrivit om Cassies klänningar. Eller Rihannas heller för den delen. Rihanna hade tydligen en diamantprydd Roberto Cavalli när hon var i Köpenhamn. Som var jättekort. Men helt okej. Vem som har designat den här lilla söta skapelsen åt Cassie vet jag inte. Men den passar henne onekligen rätt bra. Tycker jag.

Djävulen bär inte långkalsonger

Ha! Blogger har vaknat. Gud vad trevligt! Blogger beta är det nya svarta alltså. Det var som fan. Ja ja, då kan jag ju berätta att det inte blev någon Clemens en August på Färgfabriken idag. Det snöade, visserligen ganska snygga snöflingor, men ändå. Uppifrån den här gången. Mitt favorithåll till och med. Men jag var inte det minsta sugen på att droppa alla kläderna och ställa mig och prova just då. Jag var mer inne på plagget på bilden. Så det blev inget. Kanske blir det imorgon. Men förmodligen inte.

Men nu har jag sett Djävulen bär Prada i alla fall. Den fick flytta in i min dator när blogger var som mest elakt. Det var min hämnd! Filmen var okej. Typ. Den hamnar inte på min top 10. Även om jag helt säkert kommer att se den igen. Och Meryl Streep var grym!

Mapei!

Jag tror jag har lyssnat på den här 100 gånger. Hon är så grym. Mapei. Ni kanske kommer ihåg när jag var på Ann-Sofie Back och Bon’s efterfest i augusti när hon och den coolast blondinen ever turades om att stå och sjunga på bardisken i vita baren ända till korna kom hem. Sen dess har jag liksom aldrig kunnat släppa henne. Och det kan inte ni heller. Tack till Discobelle igen!

Mapei - Video Vixens

Jag vet, det blev rätt mycket musik här ett tag. Hoppas ni har överseende, darlings!

Do You Really Want Me?

Bara för att hon är så skön. Och för att hon har klippt sig. Och för att det var en snygg bild. Det räcker så.

Växjö överallt!

Okej, det var kanske inte rikigt i klass med när Bono skriker "Johnny Drama" inför en fullsatt stadium till Johnny Drama när hela entouraget är på U2-konsert. Men ändå! För övrigt var Evan Dando tråkig som fan. Ointresserad och oinspirerad. Vi var ju förvisso inte där för deras skull men jag brukar kunna uppskatta en livespelning. Oavsett, liksom. Vi var mest förundrade över att publiken, som alla (fullt musikgenreriktigt) var iklädda kläder från Carlings, kunde texterna till ALLA låtarna.

Coolast på hela stället var dock Nana. En japansk tjej från Tokyo som flygit hit bara för att se mina kompisars två spelningar. Det var en väldigt skön tjej. Lite kokobello. Men skön. Självklart plåtade hon oss för vi ju var "sooooo cute". Och jag kan numer, eller kunde iaf igår, uttala mitt namn på japanska. Hana var inte heller så intresserad av Lemonheads.

Sen fick vi två påsar skumtomtar för priset av en i selectahmaskinen.

Eller så här...

Inte ett öga är torrt... Herre jävlar.

Robyn - Be Mine (Ballad Version)

(Ja, du ska ladda ner den!)

Så här enkelt...

... är det att få Peter att börja gråta! Det är bara att snickra ihop en sån här. Sen är ni hemma.

Andreas Kleerup & Robyn - With Every Heartbeat

This is the shit! Thank you Hanka!

Gunners are Les Misserables

Och eftersom ni är snälla (ointresserade) nog att inte ta upp det, får jag ju göra det själv. Målmässigt gick det åt helvete igår. Men, och jag vill med emfas uttrycka, jag tror jag aldrig har sett Arsenal spela så vacker och briljant fotboll som igår. Aldrig. Så om någon nån gång frågar er om ni har ett favoritlag i Premier League så har ni det från och med igår det. Arsenal heter det. Trots att de inte lyckade få in en jävla boll i målet.

Rubriken kommer självklart från The Sun. Som dessutom under en av bilderna hade bildtexten "I'm Tomas the Blank Engine" You gotta love 'em.

Snart.

Okej, jag gör en intressetråd, som det så vackert heter på svenskt it-språk. Det betyder att man hela tiden ska kunna klicka sig vidare från en sida till en annan utifrån vad som kan tänkas intressera besökaren ifråga. Eller egentligen gör jag inte alls det eftersom det mesta är samlat just här.

Men i alla fall. Nu börjar jag. Marit till Candy Suck till Souls till Cecilia Nordlund till Steve Albini till Nirvana till Pixies... Eller va fan... Det enda jag vill komma till var ju ändå att idag är dagen då mina vänner är förband till Lemonheads. Så tanken var att det skulle ligga en miljon länkar till hela mitt nittiotal. Men det var ju skitjobbigt... (hur orkar du hotspot?)

Så jag nöjer mig med att säga att jag hoppas att det blir så bra som jag vill. Och att jag just idag skulle dödat för Linas urtvättade Sonic Youth-tshirt.

Marit och Justin

Och jag måste bara. Eftersom han kommer hit i juni. Och för att jag hoppas på lika mycket V.I.P Hospitality som när hans exflickvän var här för några år sen. Vet inte hur många remixer ni fått på den här men just denna, Marit Bergman sjunger Justin Timberlake, är för fin för att inte ge er. Smäktande är bara förnamnet! Tack till discobelle mfl...

Marit Bergman - My Love

Daniele who?

Och vem där här italienaren är har jag inte en aning om... Daniele Alessandrini. Finns här. Hittade honom, eller i alla fall märket, i L'uomo Vogue när jag satt och väntade in min frisör och var tvungen att lägga in honom som kontakt i min mobil. Alltså så jag inte skulle glömma. Verkar finnas en tjejkollektion också. En del riktigt snygga grejer. Ganska dressat och en del riktigt snygga detaljer.

Påminner lite om Fifth Avenue Shoe Repair. Som jag för övrigt var inne och berömde när jag var klar med min klippning. Pratade med tjejen, kommer inte ihåg vad hon hette, sorry, som ritar tjejlinjen och det visade sig att hon gör det själv. Och killkollektionen ritas av en kille, på halvtid. Det visste inte jag. Respekt! Som fan.

That said...

... let's take it back to the program! Det är ju match idag! Arsenal mot CSKA Moskva hemma på Emirates Stadium. Första matchen mot ryssarna gick inte så bra. Å andra sidan är det ju inte direkt disco att spela där borta. Så vi får sannerligen hoppas att det går bättre ikväll. Och att mighty mighty Thierry Henry levererar bättre än han gjorde i helgens match. För jag vill ha mitt Arsenal som en Burberry Prorsum-mössa. Totalt överjordiskt fantastisk. Fast det hade jag ju inte behövt lägga till. Det vet ni ju redan.