Hade visst glömt...

Ska ju faktiskt gå och kolla på Anna Ternheim ikväll. Så hon borde legat som bild istället för yogastudion i Shanghai. Men men. Kan nog bli lite bra i alla fall. Kanske lite väl svalt för mig men jag gillar hennes röst och hennes ibland rätt skumma engelska som tycks leva sitt eget liv.

Och om ni undrade om dansen i fredags var bra så var den det. 3 akter, typ. Ett, i mitt tycke, skittråkig klassiskt korograferat stycke och två moderna. De två senare, och framför allt den sista, var magiska.

Och har ni ännu inte hunnit se Marie Antoinette så gå och se. Hade sjukt höga förväntningar och det funkade ändå. Sofia Coppola är helt överjordiskt bra på att bygga upp stämningar. Både Virgin Suicides och Lost in Translation var så perfekta in i minsta detalj och här tittar man inte på en film om 1700-talets Versailles. Man är där. Mitt i. Förvisso Coppolas version av det, men ändå. Och Kirsten är ju grym. Hon är helt perfekt som Marie Antoinette. Hon är ju förstås mycket yta. Men å andra sidan var ju det franska hovet vid den tiden rätt mycket yta. Men hon fångar det väldigt bra.

Och kläderna sen. Shit, vad snyggt det var. Och skorna. Manolos skor. Say no more! Och musiken. Det är ju alltid extremt noggrannt urvald musik när Sofia gör film och hon säger lika mycket med musiken som med dialogen. Och det funkar extremt bra för mig. Och det känns inte det minsta konstigt att lyssna på New Order, Aphex Twin eller The Radio Dept. medan man partajar med Maria Antoinette och von Fersen. Ska inte säga mer. Det är bättre ni får se själva. Jag vill se den igen. Helst nu. Genast.