M.I.A och Brasil

Eftersom jag spenderade lördagkvällen i soffan i lördags fick jag se en fantastiskt fotbollsmatch. Jag vet, ni är inte överväldigade när jag pratar fotboll, men ibland måste jag. För det var helt otroligt. Jag är ju annars som ni vet vid det här laget väldigt mycket englandssupporter. Och det var ju en miserabel tillställning hemma mot Makedonien så det väljer jag helt enkelt att bara tiga ihjäl och skicka en hälsning till David...

Men Sverige-Spanien var grym. Det var länge sen jag såg vårt landslag springa som de gjorde. Helt fantastiskt. Men det jag skulle komma till, och som nästan är ännu större, är att se bilderna på Ronaldinho, Robinho och Arsenals Gilberto Silva lattja omkring på Söderstadion. Bajen i all ära men det är ju ändå Brasilien liksom. Och det ska bli roligt att se matchen i morgon, även om det bara är en träningsmatch.

Och sen kan ju min syster ta och flytta hit med sin brasse-boyfriend ögonblickligen. Jag behöver någon som kan läsa brasilianska läppar så jag får veta vad spelarna säger till varann. Och till domaren. Det blir mycket roligare då. Ungefär som när vår vän Wayne Rooney säger alla fantastiska saker han säger. Fast då behöver man bara lite sunt förnuft och en och annan arbetarklassengelska-glosa för att fatta allt. Och lite till. Hur som helst. Boa sorte!

Och idag fyller nån år. Nån som jobbat helt stört mycket senaste månaden men ändå tillsammans med mig lyckats spenderat en average förskollärarlön på kläder under samma tid. Men så är hon också vacker som en dröm. Grattis!