Midsommarnattsdrömmen

Okej. Jag ska inte säga så mycket. För ni måste faktiskt se den. Har inte en aning om hur teaterintresserad my average ten thirtyone-besökare är, men ändå... Ska ni se någon föreställning i höst, där jag inte partiskt kan hylla, funkar en midsommarnattsdröm alldeles jävla fantastiskt utmärkt. Och ni som kan er Shakespeare vet ju att han skrev den som en samtidshistoria och därför har Alexander Mørk-Eidem (alltid bra...) också valt att göra en ganska, ibland väldigt, samtidig historia. Vilket ju verkligen inte alltid är så lyckat. Men det är det här.

Så utan att berätta för mycket. Det är den klassiska historien. Hermia vill ha Lysander, Sköna Helena vill ha Demetrius. Och Puck styr upp skiten. Typ. Men med uppdaterad dialog, kostym och karaktärsnamn. Och det är riktigt riktigt roligt.

Och jag måste bara... Hermia, underbara Frida Hallgren (i typisk "snygga tjejen"-kostym" till Helena (tänk Jonas Indes Tommy Bohlin fast tjej): Allt som händer här, biiiiiitch, är ditt fel. Med en klassisk "talk to the hand"-gest. Demetrius, Johannes Bah Kunke, sportandes en pudelrocksstajl vilken rocker som helst varit stolt över till Lysander, (Kraftwerks Man Machine-omslagkostym): You released the fucking fury! Det finns så mycket populärkulturella referenser att jag kan fylla hela bloggen med roliga repliker. Men då blir det ju inte så kul för er att se den.

Pratade med Frida efteråt som tyckte publiken var väldigt väldigt tyst. Det var ju ändå söndag. Mon dieu! Om det här var väldigt tyst publik måste måste måste jag se den igen med bra publik. Typ en fredag- eller lördagkväll. Och om någon undrar har Petra Hellberg tagit bilden. Som hon ofta gör.