Bla bla bla
Saker som jag gjort sen sist utan inbördes rangodning: Skurit upp vänsterfoten på en sten när jag badade. Sett en väldigt bra Hedwig and the Angry Inch. Köpt ett paraply. Pratat med Bobo. Osat till Lovisa Burfitt. Stått i regnet och tittat på Pride. Skurit upp högerfoten på en sten när jag badade. Jobbat. Tänkt på Stefania Malmsten. Och Hugo. Dansat på Ess på F12. Tittat på Into the Wild som ju var väldigt bra. Nästan köpt ett 40-tals vintageparaply från Dior men konstaterade att jag inte var värd det. Cyklat i skogen. Och tvättat.
Oerhört intressant liv jag har märker jag ju när jag ser det så här. Tosser!
Oerhört intressant liv jag har märker jag ju när jag ser det så här. Tosser!
7 Comments:
We are a lost generation, desperately clinging to anything that feels real, but too afraid to become it ourselves. We are a defeated generation, resigned to the hypocrisy of those before us, who once sang songs of rebellion and now sell them back to us. We are the last generation, a culmination of all previous things, destroyed by the vapidity that surrounds us.
Mikael: Haha. Word! Det är ett tufft jobb att leva mitt liv. Att ständigt vara på väg nånstans. Alltid på flykt. Ena dan teaterpremiär, andra spelning på någon obskyr konstutställning för att sedan skynda vidare på min fixed gear-hoj för att inte missa den där efterfesten. Stackars mina barn som redan nu tycks vara nere med CSS-remixer på Lykke Li.
Allt bra? Kommer du hit?
oj. jag tänkte skriva nåt livat, men så kom jag alldeles av mig när jag läste din och mikaels konversation :O
Bravo:) Hrmf men att skära sig i fötterna lät ju inte så trevligt. Låter dock som du annars haft en bra sommar... Har du fortfarande semester? Nåt kul inplanerat?
Linda: Neeej, dumt. Det är ju bra när du skriver livade texter ju.
Therese: Det blödde som bara fan. Men å andra sidan fick jag ju veta att det inte var en särskilt bra klippa att dyka ifrån. Nope, tillbaka på jobbet igen. Får du åka hem?
Ne jag får inte åka hem, på gott och ont... Blir kvar i Lund minst tre veckor till vad jag vet nu. Känns både tryggt och frustrerande. Hoppas ni har det bättre!
therese: Ja, jag läste. Nog bra att du är kvar även om det verkar obeskrivligt jobbigt. Tänker på dig!
Post a Comment
<< Home