Hej Crockett.
Men oj, en linnekostym. Från ingenstans. Det var jag verkligen inte beredd på. Intressant. Och svalt. Tur att jag har ett bröllop att förära med min närvaro så den kan få vara ute lite. Fast nu uppstår ju förstås det delikata dilemma att den vill ha något att ha till. Jag får googla. Om den är vit? Nej. Som i nejnejnej. Jag är inte impressionistmålare, för guds skull. Men jag är i och för sig nästan Don Johnson på den här bilden!
2 Comments:
det är trevligt att förvåna sig själv sådär.
linda k: Visst är det! Tror det ska bli min nya grej.
Post a Comment
<< Home